Idag var det på dagen, ja faktiskt till och med veckodagen exakt sex år sedan vi blev av med vårar hem. Vi firar inte händelsen längre, det får andra sköta, men vi är oändligt tacksamma att den kände proffsfotografen Bo Håkansson gjorde sig omaket att stiga upp mitt i ottan för att dokumentera händelsen, så att vi har fina bildminnen av ödeläggelsen. Hoppas han inte gick lottlös.
Hon sa så, sista gången hon såg mig. Det är väl nästan 7 år sedan och jag säger bara:
- ”Darling”, you ain´t seen nothing yet.
Eller rättare sagt, jag skulle ha sagt så, för med 15 kilo ytterligare innanför västen är jag ett riktigt kap numera – ”pound-per-pound”.
Vad hade hon med det att göra, undrar du. Jomen, mån om att barnen hade en värdig förebild gjorde henne orolig. Utseende och kroppmått upptog stort intresse.
- Se så fin och smal MAMMA var när HON var liten, brukade mormor predika för flickorna, när dom bläddrade i gamla fotoalbum och den där incidenten när yngsta dottern gjorde ett sista försök att umgås med sin mamma och 12 år gammal blir hälsad genom nedvevat bilfönster med; ”vad fin du är, har du bantat?” är rätt intressant. Här, mormor och mamma, har ni dom fula, feta systrarna.
– Står de i bladet é det väl sant, som Malte Lindeman sa en gång och har man jobbat bakom kulisserna och sett hur ”scoopen” saftas och syltas, kryddas och saltas, jag då aktar man sig noga när man drar massmediala slutsatser.
För egen del handlade det ju om en enskild person som ”fattat tycke” för mig och gick och ruvade i närmare 20 års tid. Väl medveten om detta, brukade jag tänka att det kunde komma en dag då JAG skulle bli befordrad till ”Frilllesås-direktören som…. det-och-det”.
För många, många år sedan satt jag på Sweden Musics Östermalmskontor och intervjuade ABBA-gurun Stikkan Andersson och hur vi kom in på ämnet minns jag inte, men han berättade om hur hans version av massmedia-omskrivningar såg ut.
- Säg att en tidning ringer upp Agneta (Fältskog) och säger: ”är det sant att du ska ha barn med Tomas Ledin?” Agneta svarar såklart att det är absolut inte sant, varpå det genererar följande kvällstidningsrubrik: ABBA-AGNETA DEMETERAR ATT HON OCH TOMAS LEDIN SKA HA BARN!
Nå, man behöver ju inte gå så långt som jag gör i rubriken, men det finns, som sagt, en poäng med att man bör ha realtids-fakta, innan man skapar sig en uppfattning om saker och ting. Detta gäller ALLRA HELST rykten och sanningar på gräsrotsnivå.
Går det förresten nått direkttåg till Borlänge eller måste man byta i Hallsberg?
Med all respekt för gamla klasskompisen ”professorskan” Risö och folket på Affecta i Halmstad, så tror jag faktiskt svaret är mycket, mycket enkelt. Frans är trött. Nej!! Frans är jävligt trött…. så in i själva döden jävla trött. Så in i helvetes förbannade jävla macrokosmologiskt urlakad. Så till nollstrecket utraderad. ….och så trött på att bli… äh! vi skiter i just den biten, förresten. Jag har i alla fall inte ADHD, men jag är nog pre-morbid med en skvätt bipolärt nånting. Vilken jäkla tur att inte det går fler såna som jag lösa. Tur att folk som hugger av sig foten – TVÅ gånger!!! eller som lider av konstanta migrän-attacker vilka omöjligör ett seriöst föräldraskap , som fyllkör sönder bilar, toastolar och skånska sommarstugor, som inbillar sig att dom ska dö vilken minut som helst i någon nedärvd åkomma, som kalasar upp privatekonomin och räddas av skuldsanering. Vilken tur att inte såna har ansvarsfulla, välbetalda jobb och fritt struttar omkring och firar sommar just nu. Jaså, gör det!!!!???? Åh, fy fan!!!
Glömde jag säga att jag även drabbats av SGI och GLU och jag bör behandlas med KBT. Själv skulle jag helst vilja ha ett glas DDT, men fan den som ger sig sa kärringen…… (varför är det alltid en kärring, förresten?) som försökte skita i glasögonfodralet.
Det återuppbyggda huset är, i vissa avseenden, bättre än vårt gamla. Vår elförbrukning imponerar på energisparexperter, men det har aldrig funnits utrymme för att sörja och sakna allt som gick förlorat i branden för snart 6 år sedan. Barnen har någon gång, med ett tillrättalagt leende kunnat dra upp vissa minnen, men vi har väl märkt att det gjort för ont att tänka på, så vi har låtit det vara. Det har funnits så många andra problem att ta itu med. På senare tid har jag, i min ensamhet, kommit på mig själv med att tänka på saker som jag själv blev av med. Som min nya, fina Jensen-säng eller mitt eget-designade kylskåp. Min nya cykel, som stod utanför huset och som jag kanske kunnat rullat undan. Pojkens moped, som stod och väntade på hans 15-årsdag eller alla mina pokaler och en del minnessaker. Idag kom jag på mig med att falla i gråt när jag tänkte på plankan i storarummet där jag med jämna mellanrum ritade in barnens växande. Det var ett av alla dessa ganska taffliga snickerier som jag amatörmässigt inrett vårt hem med, men som skapade originalitet och personlighet åt vårt fula, bruna hus.
Enligt exfrun och hennes anhang faller jag ju in under denna kategori. Detta har jag redan kommenterat, men ofta beskrivs ju män som misshandlar kvinnor som på ytan som rena feminister och verkliga jämlikhetssträvare. Ta den gode polischefen tex. och hur var det med Stickan själv? Huruvida han levde som han lärde, vet ju bara Eva Gabrielsson och att hon skulle avslöja den eventuella myten om deras gemensamma fasad är ju högst osannolikt. En tanke som slog mig mig när jag ljudbokat den berömda trilogin är att det finns en hel del smålustiga detaljer. Som hur han beskriver den där chefredaktören på SMP´s hjärtattack eller hur Blomqvist ämnar besöka föräldarna till den mördade Dag Svensson, för att få deras tillstånd att ge ut Dags bok, eftersom dom ju ärvt rättigheterna. Är det inte lite märkligt att Larsson, som ju hade ”alla hemma” och som också blivit tillfrågad om att skriva ett testamente av sin juridiske vän, inte var mer mån om sin kvinna i händelse av sitt frånfälle? Hur mycket älskar man kvinnor då? Ja, du själv då. Hör nu här! Stieg hade inga barn att sörja för och i min värld går barn före kvinnor alla dar i veckan. Vill alltså ändra på den gamla SOS-slogan; ”kvinnor och barn först” till; ”barnen först, sedan kvinnorna och sist männen”. I vårt fall handlade det om att kvinnan ville tillskansa överskottet av en husförsäljning, medan jag ville se till att barnen hade kvar sitt hem. Såna kvinnor ”hatar” jag.
Hur sannolikt är det att någon eldar upp sitt eget nyrenoverade hem, inkl. hela sitt nyinköpta bohag med sina familjemedlemmar och husdjur kvar i huset och om det varit försök till försäkrings- bedrägeri, varför gömdes då inte i förväg affektionsprylar och sånt som inte gick att ersätta undan? Hur sannolikt är det att den som får höra av någon att denne tänker elda upp sitt hus då inte vidtar åtgärder utan istället inviterar vederbörande till sitt hem och trots att denne avböjer, sedan bjuder in samme person till sin stora privata trädgårdsbjudning.
Är det verkligen sannolikt att någon ger upp ALLT – social status, umgänge, arbete och ekonomisk trygghet i syfte att undanhålla tre barn från sin andra förälder och på tal om det. Är det verkligen ens möjligt att få tre unga människor att ta avstånd från sin mamma genom övertalning, indoktrinering eller sk. Parental Alienation Syndrome. Den enda hjärntvätt dom beståtts med har kommit från mamman och hennes digra anhang samt dom sociala myndigheterna.
Är det verkligen sannolikt att en och samma person är så ensidigt usel. Ringer det inte någon varningsklocka nånstans när alla omdömen bara är negativa. Hustrumisshandlare, homosexuell, pedofil, fifflare, bedragare, mordbrännare, olämplig som förälder, försäkringsbedragre, missbrukare, lönghals, otrevlig, obehaglig, otillgänglig, oartig samt troligen även miljonär och skattefifflare. Dom skälver av avund – Hitler, Saddam och historiens samlade ondskap.
Om svaret ändå blir att allt detta är sannolikt återstår bara en enda förklaring. Den anklagade lider av någon allvarlig, psykisk åkomma och då kommer vi in på nästa kapitel, för visst var det ju så att den anklagade är patient på en psykmottagning.
Ur försäkringsbolagets synvinkel vore det inte så smart om försäkringstagaren handlat under inflytande av psykisk ohälsa, för då skulle dom i alla händelser vara ersättningsskyldiga. Sån är lagen, enligt vår advokat. Men detta borde ju inte hindrat polisen från att ta upp detta spår. Så varför kollade man inte hur det stod till med den misstänktes psyke? Varför gjorde man inte efterfrågningar? Sekretesslagen? Den är överspelad när det gäller ett så allvarligt brott som mordbrand. Varför undersökte man inte ”den ryska kvinnan”. Hon kunde ju haft motiv, maffiakontakter eller något att berätta. Försäkringbolaget kontaktade och förhörde henne, men har inte anfört något vidare som rör henne, så hon kunde ju inte tjäna deras syften.
- Nae, vi hade planer på prata med henne, sa den utredningsansvarige, men tyckte att vi redan hade lagt så mycket resurser på den här utredningen, så…..
Varför förhörde man inte den kvinna som vi flera gånger försökte få dom att prata med och som hade berättat flera saker för oss???
Varför var man så ensidig i sitt urval av förhörda personer?
När jag låg på sjukhuset fick jag lugnande besked om att dom som skötte det tekniska var överdjävliga på att luska fram bevis och spår och att ”dom löser det här” hade en polisvän hälsat. Jo, dom hittade det antagna ”mordvapnet” – en båtbensindunk tillhörande husägaren. Sen hittade dom en otänd tändsticka instucken i den kofta som husägaren hade på sig när han brann!!!
Tändstickshistorien är rätt intressant. Den dök upp under slutdelen av förhöret med husägaren, då denne presenterades med två foton tagna av SKL. Här syns hur tändstickan, mycket riktigt sitter trädd i stickmaskorna på koftan.
Svälj. Det där ser ju väldigt obehagligt ut, men så träder mitt kvinnliga juridiska ombud in.
- Det där ser ju ut att vara två olika bilder. Var det flera tändstickor?
- Nä.
- Jamen, titta själv.
Vi blir alla lite konfunderade, men så överslätas det med ”kameravinklar” och ja… eumh… ööh.. osv.
Jag mår ju inte speciellt bra just nu. Befinner mig i en ovan miljö och en situation där man känner sig rätt obekväm. Jag luktar skit, eftersom min cell stinker av före detta gäster exrement och jag hade vägrats duscha eller lägga om mitt såriga ben trots att häktet var nerklottrat med varningsskyltar om gulsotskontaminering. Man är inte särskiilt kaxig i ett sånt tillstånd, kan jag garantera. Ändå kommer jag mig för att fråga om man hittat fler tändstickor.
- Hade vi det, säger förhörsledaren och vänder sig till sin kollega som glor surt på mig. Det kan vi väl berätta?
- Eeeh, nej, det hör inte till saken, svarar surputte.
Ju mer jag studerat bilderna på koftan med tändstickan, desto mer förbryllad blir jag. Det är fan två olika motiv. Samma kofta och kanske samma tändsticka, men den sitter inte på samma ställe.
När vi flyttade in i vårt nya hem, återuppbyggt på samma plats som det nedbrunna, var minsta tösen ute och lekte med en kompis. Dom kommer inspringande.
- Vad är detta, pappa?
Hon visar upp ett rostigt och förvridet föremål. Det ser ut som…. nått jag aldrig sett förrut. En bit fjädrande metall infäst i nått keramsikt. Skulle kunna vara nått från en lampa eller likande.
- Var hittade ni det?
Vi går till fyndplatsen uppe på berget bakom huset. Uppskattningsvis några meter från där jag upptäckte brandhärden. Jag vet inte, men om nu polisens ”spårhundar” finkammat brottsplatsen, hur kunde man då missa den här prylen eller….
- Äh, det där är ju sockeln till en 122-watts Osram artikelnummer 32684976K . Skit i den, Börje.
…..är dom så pricksäkra?
Jag har fått höra många gånger dom senaste åren det vedertagna utrycket att ”man måste vara frisk och stark om man är sjuk och svag” Jag skulle vilja tillägga att man ska se till att inte ha några ovänner om man råkar illa ut.
Om jag förstått juridiken rätt, så fungerar det så att om 10 personer anklagar dig för ett brott tex. ett mord, så är detta helt avgörande när det sedan kommer till en rättsligt prövning. Man tar, som jag förstår, inte hänsyn till vem personen är som sagt så, inte heller varför den säger så eller om personen ifråga är rent allmänt trovärdig baserat på andra uttalanden.
I mitt fall så satt en person i rätten och under ed sa att han arbetade som fotograf. När han sedan tillfrågades om han krävde ersättning för förlorad arbetsinkomst blev svaret nej, för han var ju pensionär, men ville gärna ha ersättning för ett par fribiljetter han fått till innevarande dags damgolftävling i Halmstad, en begäran som helt uppenbart irriterade rättens ordförande. Han påstod vidare att den trädgårdsfest som vi varit skriftligen inbjudna till inte alls tilldrog sig helgen före branden utan en eller ett par helger innan och att Brinks absolut inte varit inbjudna, men att flickorna sprang omkring i trädgården som dom alltid brukade göra. Brink hade ju bett att få en flaska vin och inte någon kvarbliven slatt till matlagning. Hans svärdotter var GOURMET-KOCK och höll sig inte med slattar och eftersom hon var GOURMET-KOCK – ja han fick klämt in detta 4 eller 5 gånger – så hade hon ofta fixat mat åt Brinks döttrar, liksom tagit hand om dom och bakat tårtor åt dom….. eftersom hon var GOURMET-KOCK. Jodå, Brink hade klämt sig in mellan häcken den aktuella eftermiddagen. Suttit ner och talat om hur illa hans före detta fru betett sig och att hon nu var i stånd till att göra vad som helst, kanske till och med elda upp deras hus.
GOURMET-KOCKAN har till polisen sagt att BRINK själv ska ha sagt till henne – GOURMET-KOCKAN – att HAN minnsann skulle elda upp huset, men nu kunde hon inte själv infinna sig för att styrka detta i rätten. Det är ett upptaget folk dom där GOURMET-KOCKORNA. Alltså, är det bara jag som tycker det låter konstigt. GOURMET-KOCKAN säger att till henne har jag sagt att JAG ska elda upp mitt hus och hennes svärfar säger att jag sagt till honom att min före detta fru tänker elda upp huset. Hade båda sagt samma hade jag som polis eller rättslig instans kunnat börja ta det på allvar. Sen står det ju dessutom i polisutredningen att en tredje person, 1-2 år före branden, har hört att ”någon ska elda upp Brinks hus”. Jag säger det igen – stackars hus.
Härhemma blev det jävla liv när jag frågade om barnpassningen och tårtorna.
- Vi har väl fan aldrig fått några tårtor av henne och hon har banne med aldrig tagit hand om oss.
Det var snudd på lynchstämning, men sen hände det som brukar hända i vår familj. Vi tar på oss Fawlty Towers-glasögonen och garvar ljudligt åt människors enfald och yngsta tösen föreslår att dom ska gå förbi GOURMET-KOCKAN någon dag och be om lite mer tårta.
Länsförsäkringar menar att det spelar ingen roll hur eller varför och har han inte gjort det medvetet, så har han varit full, drogad, kärlekskrank, manipulativ, kallt beräknande eller tokig. Huvudsaken är att det är han som har gjort det.
Så känns det och det var minst sagt intressant att höra Länsförsäkringars förklaring till hur och varför jag eldat upp mitt eget hem. Dom har i och för sig haft ett antal versioner på temat, men detta är den som framgick i rätten.
Brink satt och deppade. Drack vin och mumsade på Losec©, som är en antidepresiv medicin. Han känner sig sviken av såväl sin nya flickvän som av sin före detta fru.
- Ack, ack, ack! Min fru vill inte gifta om sig med mig och min unga, vackra flickvän har övergivit mig. Bäst jag tänder eld på huset.
Sagt och gjort. Han tar en stor dunk med båtbensin. Han som på 70-talet körde omkring på engelska racingbanor i dåtidens livsfarliga bensinbomber och sedan dess knappt ens ville konka omkring på en 5 liters reservdunk till bilen. Han rafsar ihop några brädlappar och dränker högen med bensin, men han lyckas också hälla lite på sitt vänstra byxben. Nu tar han en tändsticka från sin grova, stickade kofta. Han stuckit in ett par där. Var han fick plån ifrån, förtäljer inte historien och hur han förmådde sig att slänga en brinnande tändsticka på en bensinindränkt brädhög eller hur det nu ska ha gått till, vet heller ingen med säkerhet, men det var så det gick till. Fan, LF – Vin och Losec – den nya innedrogen!
Jag förstår, mer än väl, att det vände sig i magen på dottern när hon fick agera tjänstehjon på 90-årskalaset nyligen. Människor, som tack vare sin stora vurm för hennes mor, hade gjort livet till ett helvete för henne och hennes syskon. Denna samling hycklare med sina liberala och/eller religiösa livsåskådningar. Personer som stått henne nära som barn och som sedan tagit avstånd, pga att dom hyste agg mot hennes far. Dessa ”genomsvenskar”, som självutnämnt sig till demokratins fanbärare och förespråkar alla människor lika värde.
Kan inte låta bli att i sammanhanget se det motsägelsefulla i att man går så emot sina egna ideeal och principer. Man kritiserar fängelsestraff och förespråkar vård och förlåtelse. OK. Låt säga att jag då är en av dessa våldsverkare, varför tillämpar ni inte era gudomliga principer på mig eller varför är JAG då inte en av dessa objekt som ni nickande tog till ert hjärta när ni gottade er i HasseåTages Släpp fångarne loss det är vår. Varför? Jo, för att ni är av precis av samma skrot och korn som vilken annan girig profitör som helst, som bara ser så långt den egna näsan räcker. Jag vågar sätta 17 finska dukater på att en sån som Birro ingår i er idol-katalog, vilket för mig säger allt.
From idag saknar jag försörjning. Men mamman då? Det enda hon bidragit med hittills är att, från sin Thailand-semester, undra om barnen önskade sig några piratkopior:
Det finns en hel myriad av negationer i denna soppa som hur tex. JAG – IDIOTEN – med Guds eller något annat väsens försyn lyckats uppfostrat tre unga människor, som alla som varit i kontakt med dom, anser vara synnerligen funktionella, för att inte säga ovanligt välartade. (det är nog mammans utsökta gener eller hur, pellefjant?), men…. hur har jag, denne dåre, lyckats undanhålla dom från alla ekonomiska umbäranden. Hur har dom, kort sagt, blivit så bra människor när dom levt med mig?
